Begreppet ”hållbara odlingssubstrat” används flitigt inom forskning, policy och trädgårdsnäring, men vad som egentligen avses är långt ifrån entydigt. Det menar forskare i en ny artikel i Frontiers in Horticulture.
Substrat beskrivs ofta som hållbara utifrån en enskild egenskap, exempelvis att de är torvfria, återvunna eller baserade på förnybara råvaror. Enligt artikelförfattarna räcker det dock inte för att avgöra ett materials samlade hållbarhet. Även odlingsmässig funktion, ekonomisk bärkraft, sociala aspekter och den faktiska miljöpåverkan i det aktuella produktionssystemet behöver vägas in.
Bedöma utifrån sammanhanget
Forskarna menar därför att hållbarhet inte bör betraktas som en inneboende egenskap hos ett visst substrat, utan som ett resultat som måste bedömas utifrån sammanhanget.
De pekar bland annat på att åtgärder som minskar belastningen inom ett område kan innebära att miljömässiga eller sociala belastningar flyttas någon annanstans i systemet.
Mätbara underlag
I stället för att försöka formulera en generell definition presenterar författarna åtta minimikriterier för hur begreppet ”hållbart odlingssubstrat” bör användas. Bland annat efterlyser de mätbara underlag, dokumenterad odlingsmässig och ekonomisk funktion samt större tydlighet kring målkonflikter och osäkerheter.
När det saknas tillräckligt underlag bör mer precisa och verifierbara beskrivningar användas i stället för det breda begreppet ”hållbarhet”, menar författarna.
Artikeln finns att läsa i sin helhet på Frontiers hemsida.
