Under flera år har diskussionen om invasiva växter präglats av olika listor med olika syften. Växtforum är en av de aktörer som valt att reda ut oklarheterna som lätt uppstår med listor, där den nationella listan är den senaste i raden.
SLU Artdatabankens riskklassificeringslista är den mest kända. Det är en lista över arter som skulle kunna bli invasiva i framtiden. Listan bygger på bedömningar av rena arter, utifrån spridningsförmåga och ekologisk påverkan, med långa tidsperspektiv och skattade klimatscenarier. Den är ett omfattande vetenskapligt underlag, men inte ett regelverk. Den säger heller inget om skillnader mellan art och sort eller hybrid.
Trots detta har risklistan ofta tolkats som om den vore en lista över växter som ”snart blir förbjudna”. För trädgårdsägare har detta skapat osäkerhet: ska man ta bort växter som redan är etablerade, trots att ingen lag säger att det krävs? Vad vågar man plantera?
Tydliga regler
Den nationella listan är ett svar på denna problematik. Här vägs fler faktorer in, bland annat hur arter används och vilka konsekvenser olika åtgärder får. Enkelt beskrivet innebär den nationella förteckningen att främst sätta in åtgärder mot arter som är problematiska i Sverige, men som inte finns med på EU:s förteckning över invasiva främmande arter.
Listan är avsedd att kunna följas, inte bara diskuteras. Finns en växt på den nationella listan eller EU-listan kommer den inte längre att kunna handlas med. Övriga växter kan vi fortsätta plantera och låta växa i våra trädgårdar även om de någon gång tidigare funnits med på en risklista. Det är en efterlängtad gränsdragning mellan vad som är ett forskningsunderlag och vad som faktiskt gäller.
Skilja på art och sort
Ett viktigt förtydligande är att det kan vara stora skillnader mellan hur arter respektive sorter beter sig. Det är de rena arterna som finns på den nationella listan, inte sorter.
Vresros är ett tydligt exempel: den rena arten, Rosa rugosa, sprider sig effektivt och är reglerad. Samtidigt finns ett stort antal förädlade sorter som till exempel Rosa (Rugosa-Gruppen) ‘Louise Bugnet’ med mycket låg spridningsrisk. Dessa omfattas inte.
Tydligare insatser
Den nationella förteckningen innebär att många av de växter som någon gång har varit utpekade som ”riskarter” får vara kvar i våra trädgårdar. Finns växten med i den nationella listan är ansvaret tydligt: du får inte sprida den vidare. Om däremot växten är upptagen på EU:s lista är åtgärdskravet ännu striktare och växten ska bekämpas.
Fokus kan nu flyttas från spekulationer om framtida risker till konkreta regler som gäller här och nu. Med färre listor och tydligare roller blir det lättare att göra rätt – både för den egna trädgården och för den omgivande naturen.
Den nya förordningen träder i kraft den 15 maj.
Källa: Växtforum
